Vi är alla del av den mystiska och samtidigt rogivande naturen

Livet kan vara ett riktigt huller om buller av intryck och tankar ibland. Det känns nästa som om att man varken vet vad som är upp eller ned under vissa perioder här i livet. Saker och ting är i obalans och man håller nästan på att bli sjösjuk av allt som händer.

Ibland kan läget istället vara det motsatta. Det är händer inte någonting känns det som och man kan verkligen längta efter att hitta något som ska röra upp stämningen i vardagen.

Ute i det fria

I dessa stunder finns alltid skog, mark och sjö där som en plats för oss människor att hitta antingen lugn eller inspiration. Det är ute i det gröna som vi finner oss själva, skulle man nästan kunna säga.

Trots allt så har vi levt i, med och av naturen under hela vårt liv. Även om det just nu verkar som att detta med städer och civilisation gör det allt svårare för oss att leva hållbart – som en del av naturen.

För det är vi trots allt, en del av den. Även om våra hjärnor och vår samtid kanske vill få oss att tro något annat. Som om att det skulle finnas en sorts osynlig hinna som skiljer oss från den.

Kanske har det att göra med just vilka prioriteringar som finns i livet idag – redan från barnsben. Naturen är något som vi ska tämja och samtidigt skydda från oss själva. Känner ni den kognitiva dissonansen?

Har man redan från start växt upp i samklang med naturens cykler, som på en ur och skur-skola som http://www.skabersjoskolan.se/skabersjoskolan/extern/, får man kanske ett enklare förhållande till naturen. Kanske har man lättare att känna att vi alla är en del av den och att det är något som vi kan hämta kraft ifrån samtidigt som vi måste respektera den.

För lika mycket som naturen ger liv så tar den också det, om man inte har huvudet på skaft.

Related posts